Stockholm dagtid

Referensröra

Administrator — Tue, 26 Aug 2008 08:59:39 +0000

Jag kliver in i sovvagskupén vid halv sex på eftermiddagen på Stockholms central. I mer än 17 timmar skakar jag fram genom landskapet. Äter medhavd middag, läser böcker, löser korsord, sover en hel natt, äter frukost och läser tidningen innan jag kliver av i ett helt annat land. Känns det som i alla fall.

Jag är i Abisko och det är Sverige men främmande för mig. Jag promenerar längs Abisko kanjon och tänker på ett foto jag tagit utanför Dharamsala, Dalai Lamas hemstad i Himalaya. När vi vandrar långt in i en dal till en klar sjö är det Nya Zealands berg som jag tycker mig känna igen. Jag går upp för ett fjäll och passerar vattenfall och fjällhedar som minner mig om Island.

Mina referenser känns omvända. Det borde vara Sverige jag känner igen utomlands. Istället för att resa över halva jorden och känna igen mig hemma sedan, så skulle jag kunnat börja med mitt eget land. Fast kanske hade inte Sverige varit lika exotiskt för mig då.

Felsägning

Administrator — Mon, 25 Aug 2008 19:29:29 +0000

Om man vill se en mysig och upplyftande relationsfilm så är inte "Margot at the Wedding" rätt film. Inte är den tokrolig heller. Den är snarare en studie i dysfunktionella relationer. En instruktionsfilm i konsten att i varje ögonblick säga fel sak. Men den är bra, tycker jag i alla fall.

Välskriven dialog, om än lätt absurd till och från, och mycket trovärdigt skådespeleri gör naturligtvis sitt till för att lyfta filmen över det vanliga. Allra mest tycker jag om scenografin, ljuset och färgerna. Det är så osnyggt. Inte fult. Bara osnyggt. Grått ljus, inga grälla färger. Nedtonade kläder i brunt och beige.

Jag har alltid tyckt att man kan känna igen en billig såpaproduktion på att färgerna är alltför grälla. Den här filmen var i det avseendet, och många med för den delen andra, de billiga såpornas absoluta motsats.

Den sista osnygga detaljen som gör att jag faller helt pladask är gräsmattan. När de spelar krocket har gräsmattan kala fläckar. Det är så sympatiskt att jag förlåter hälften av huvudpersonernas elaka kommentarer. Men jag skulle ändå inte vilja träffa dem i verkligheten. En filmduk mellan mig och dem passar bra. Jag vill inte få inspiration till mina egna relationer.

Spridning

Administrator — Fri, 15 Aug 2008 07:26:09 +0000

Sommar i stan innebär ojämn fördelning av folkmassor. Drottninggatan full. Västerlånggatan likaså. Vimmel vid slottet och Sergels torg. Men i övrigt brukar det vara rätt tomt. Mina söderkvarter känns nästan övergivna. Det är förvånansvärt lätt för mina besökare att hitta parkering. Jag kan utan ansträngning få plats på stamfikets uteservering.

I år anar jag ändå en liten förskjutning. Det talas tyska och spanska utanför Södra station. När jag äter lunch på Ka’s på Swedenborgsgatan hör jag brittiska till höger om mig och amerikanska till vänster. Och Götgatsbacken är full som vilken lördag som helst.

Turisterna sprider sig och jag är inte säker på att jag gillar det. Jag får försöka glädjas över affärsidkarnas extra intäkter.

Mamma mia…

Administrator — Wed, 13 Aug 2008 09:55:06 +0000

Manuset har stora hål, skådespeleriet svajar betänkligt, till och med Meryl Streep är överdrivet teatralisk ibland, koreografin är lite sådär och många av karaktärerna tämligen platta. Ändå sitter jag där i biostolen helt fångad. Skrattar och gråter om vartannat. Fötterna dansar med i de snabba låtarna. Är det bara Abbas musik som gör det? Eller är filmen suggestiv och välgjord på ett plan som mitt intellektuella jag inte kan relatera till? Jag vet inte, men värt pengarna var det definitivt.

Pride and prejudice

Administrator — Sat, 02 Aug 2008 07:22:03 +0000

Tre saker som förvånar mig efter några dagar på Pride:

Att det finns så otroligt många transor i Stockholm, och vilket enormt arbete de lägger ner på sitt utseende. Att de orkar! Fast de kanske bara orkar just de här dagarna om året.
Att någon kan uppröras över regnbågsflaggorna på SL-bussarna. Okej att de kostade 40.000 men det tycker jag är ett rätt billigt pris för att välkomna en grupp som så länge varit åsidosatt och diskriminerad.
Att det bara är flator och andra kvinnor vid kulturscenen i Prideparken. Alla killarna hänger vid öltälten och uppträdandena på stora scenen. Eller kanske det inte förvånar mig ändå.

Tid

Administrator — Tue, 29 Jul 2008 12:03:49 +0000

Efter lite mer än en vecka på landet kommer vi på, maken och jag, att vi aldrig förut varit på samma ställe mer än en vecka. Förutom hemma förstås. Visst har vi gjort längre resor än så, men då har vi rest runt, någon vecka här, några dagar där. Men aldrig flera veckor på samma ställe. Någon gång ska vara den första och denna gången slog vi rekordet med besked - vi var på landet tre veckor.

Många saker gjorde vi. Cykelutflykter, påbörjad invändig renovering, stenmursbygge, rensning av land, glassätning, bakning, umgänge med gäster, solning, målning, slusspaning, gräl med takläggare, promenader och radiolyssnande. Många saker gjorde vi inte. Främst TV-tittande och stressning, och en massa trädgårdsarbete som nog inte var så viktigt.

När vi åker hem känns tiden som att den har varit både kort och lång. Kort för att det är en vecka vi brukar vara någonstans och därmed hinna med flera anhalter på semestern, inte bara ett ställe. Lång för att det kändes som vi hade gjort så många olika saker där, för att det kändes som en evighet sedan vi rev spaljen eller var med Åsa och Jonas till Söderköping, trots att det var under samma semester. Men nästa år vill jag nog dela upp det lite ändå. Jag ska tänka på saken.

Mot landsbygden!

Administrator — Sat, 05 Jul 2008 05:16:47 +0000

Nu bär det av till landet i några veckor, och även om jag på modernt vis fixat dit mobilt bredband så är viss bloggtorka att vänta. Bland annat eftersom det mobila bredbandet bara funkar utomhus, och är det utomhusväder så finns roligare saker att göra. Trevlig sommar på er!

Shortschock

Administrator — Fri, 04 Jul 2008 10:59:54 +0000

I onsdags eftermiddag förvånade jag mig själv storligen genom att komma ut från HM med två par shorts inhandlade. Det är några år och några kilo sedan jag sist bar shorts, och jag har haft bilden av att det absolut inte går att se bra ut i dem om man inte är modellsmal. Samtidigt är det ganska praktiskt på sommaren.

Även om jag oftast föredrar kjol och klänning så bestämde jag mig för att ge shortsen en chans, så jag gick och provade fem-sex olika par. Till min stora förvåning såg jag helt OK ut i flera av dem, trots att de var nog så korta. Jag som trodde på bikinikris i provrummet. Kanske var jag på alltför bra humör, kanske håller jag äntligen på att lämna det magra kroppsidealet bakom mig. Eller så är det bara att mitt stuginköp på landet har gjort mig så mycket folkligare.

HM är bra i dessa lägen, när man ska försöka vidga sina vyer. Det blir inte så dyrt, och då blir inte beslutet så stort. Nu har jag köpt dem i alla fall. Vi får väl se om jag också kommer att använda dem. På landet, till att börja med.

Mitt paradis på jorden

Administrator — Wed, 02 Jul 2008 07:56:50 +0000

Jag fikar med en vän och vi pratar om paradis. Om att inte behöva flyga iväg över hela jordklotet för att hitta sitt paradis, utan kunna hitta det i vardagen. När jag ska försöka skriva om det låter det banalt och klyschigt, som att umgås med vännerna, ta tid i vardagen, sänka ambitionerna och uppskatta det man har. Skulle kunna stå i vilken damtidning som helst. Men ändå tycker jag att det är ganska sant. Kanske är det allra svåraste att stå för att man inte alls har lust att åka till Afrika utan är alldeles nöjd i sin egen trädgård, på sitt stammisfik eller på promenad i sin egen stadsdel.

Omvänd referensram

Administrator — Tue, 24 Jun 2008 06:24:52 +0000

Det blommar rosa näckrosor i en av dammarna vid vår stuga. Blommorna är fantastiska, perfekta intill fulländning, skiftande från mörkt cerise till ljusrosa med klargula ståndare. Varje blomblad ser ut att vara utskuret med laser, alla i rätt proportion till varandra. Inget brunt, vikt, skadat eller ledset någonstans. Jag har svårt att tro att de är verkliga. Det känns som att någon handlat dem på Coctail de Luxe och smugit dit med dem under natten för att glädja mig.

Så slår mig ironin att jag tycker att de verkliga näckrosorna ser ut som konstgjorda, och inte att de konstgjorda ser verkliga ut. Men jag har inte varit en trädgårdsmänniska tidigare. Har inte sett trådgårdsblommor på så nära håll. Trodde inte att sådan perfektion kunde växa av sig själv. Därför har butikens konstgjorda sett overkliga ut, när de i själva verket var naturen trogna.

Jag är inte naturen främmande. Skogsmänniska har jag varit, tillbringat dagar och veckor på vandringsleder och i tält. Skärgårdsmänniska likaså, seglat mellan öar och skär i den västkustska arkipelagen. Skogens och öarnas växter känner jag igen. Men trädgård är något helt annat. Förädlade växter är olika naturens. Jag får lära nytt.

I den andra dammen bor en groda. Jag har döpt den till Max.