Ibland kan det kännas som att man har sett allt av något. Jag ser ganska mycket nycirkus, och då kan jag tänka att nu finns det inget mer man kan göra med parakrobatik eller på en trapets eller på påle. Nu har jag sett allt och resten jag ser kommer bara vara en upprepning.
Då är det skönt att bli överbevisad. Som igår när jag såg Cirque de Soleil. I nästan varenda nummer fanns något att bli förvånad och överraskad över. Nya grepp och lyft. En otrolig styrka. Eller bara simultanitet, som när 16 personer samtidigt klättrar upp på pålarna.
Jag gladde mig också åt homoerotiken i några av akrobatnumren, och åt alla fina kroppsstrumpor som artisterna hade.