Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan är en av mina favoritbutiker i city. Hyllor med trevliga böcker att strosa runt bland. Kunnig personal som gärna hjälper till. Ett fik där man kan slå sig ner. Och så ordnar de författarträffar. Visst är det så man smälter!
Till nästa författarträff har de bjudit in Stefan Einhorn som ska tala om sin nya bok "Vägen till visdom". Visdom är strävansvärt i mina ögon, så jag bläddrar lite i boken som ligger framlagd i prydliga högar. Just där jag slår upp boken berättar Stefan en historia om sin dotter, och när han skickade iväg henne på språkresa.
Vid säkerhetskontrollen står alla föräldrarna och säger de sista förmaningarna innan de släpper iväg sina tonåringar. "Ha roligt nu!" är Stefans budskap. Så hör han en mamma säga till sin dotter "Se till att alla har roligt" och han slås av moderns visdom som hon förmedlar till dottern och skriver en lång harang om hur mycket han lär sig i det här ögonblicket.
Själv tänker jag att det är riktigt jävla fult gjort av den där mamman att lägga det ansvaret på sin dotter. Trettio personers välmående på hennes axlar. Jag har själv varit en överansvarstagande flicka och det ledde mig inte till visdom, snarare till sjukskrivning.
Plötsligt känns han inte så vis längre, herr Einhorn. Dessutom har en bekant till mig suttit bredvid honom på en middag, och då tittade han mest på hennes bröst. Fast det kanske är det han menar med att "lyssna med hela kroppen" som jag läser om på ett annat ställe i boken. Jag struntar nog i den där författarträffen.