Jag har höga förväntningar på Dansparty på Dansens hus. Ser fram emot att få se en potpurriföreställning med det bästa av modern dans. Tyvärr känns det inte så, utan snarare som ett snabbt fixat hopplock. Konferencier Lars Bethke stjäl showen från dansnumren, och jag tycker lite synd om dansarna. Kanske hade de lyst mer mot bakgrund av en trist presentatör. Några nummer sticker ändå ut. 59° North består av klassiska dansare från Operabaletten i moderna koreografier. De känns lite som Cullbergbaletten gjorde förr, och inspiration från Mats Ek lyser igenom. Jag ska nog se en helföreställning med dem någon gång. Kombinationen av klassisk danskropp och modern koreografi är spännande.
Ett utdrag ur Lotta Melins dansperformance "Rörande Diana Palmers försvinnande" väcker också mersmak, inte bara för att Jan Håfström långsamt promenerar över bakscenen utan för att energin går in i mig. Jag tar emot utan förbehåll.
Förbehåll har jag däremot mot några andra stycken som till och från känns pinsamma, trots att de piggas upp av lite Vougedans. Men jag saknar en elak regissör som hade slagit ihjäl några älsklingar.