I New York i vintras såg vi föreställningen Fuerza Bruta. Off-Broadway i en teaterlokal med lätt industriell känsla kom vi in via ett källarutrymme. Själva föreställningslokalen stor och hög i tak. Publiken stod mitt på scengolvet.
Så började föreställningen. Aktörer på podier mitt ibland oss, klättrande på väggarna, springande på löpband, glidande på ett vattenfyllt genomskinligt gummitak strax över våra huvuden. Allt slutar med gemensam dans i vattenstril. Jag har fantastiskt roligt, är helt uppfylld.
Någon månad senare läser jag om Bounce nya föreställning Caution och inser att de nog varit i NY för att hämta inspiration, på samma ställe som jag. Funderar på om jag ska se den och gör det till sist, som en representationsjobbgrej. Föreställningen är bra. Jag har kul. På slutet får man dansa i skum och bara det är ju värt biljettpriset.
Bounce anstränger sig, gör en bra show och de har hittat på några saker som de inte hade off-Broadway. Men ändå är det inte the real thing för mig. Inte lika häftigt. Jag funderar på om det är för att känslan av kopia lyser igenom. Eller är det att jag har sett det förut? Mina kollegor är överväldigade. Så kanske är det bara jag som inte har upplevelsen för första gången. Går det att se liknande saker flera gånger och ändå få samma kick?