Jag hör en kommentar. En bekant träffar en ny kille, och klagar på att han frågat vad hon tyckte om melodifestivalen "Jag som vill han en intellektuell man". Det kanske är löjligt, men jag känner mig förolämpad. Säkert för att det inte är första gången jag hör något liknande nedlåtande om schlager eller annan folklig kultur.
Jag har följt melodifestivalen. Jag har röstat. Jag har läst DN:s schlagerblogg. Jag tycker att det är riktigt kul, titta på kläderna, koreografin, röstningen. Och detta känns som något fult att erkänna. Jag som också gillar modern dans, videokonstverk och livejazz.
Det är som att man antingen ska gilla fin eller ful kultur. Antingen ska man läsa deckare eller nobelpristagare. Antingen gå på friteater eller se melodifestivalen. Antingen se Vänner eller franska filmer. Men inte både och, det stör. Gör vad du vill så länge du håller dig inom din egen ruta. Jag tycker det hör till en intellektuell ansats att göra egna val, fristående från de förväntade, och vara trygg med både dem och andras. Inte att ha Kafka i fickan för att visa hur cool man är, som var legio i gymnasiet.
Jag gillar inte heller all folklig kultur. Jag avskyr att bugga, vill inte läsa "Män som hatar kvinnor" och ser inte Cityakuten. Men jag försöker i alla fall att inte fördöma dem som roas av andra saker än jag själv gör.
Män som hatar kvinnor är skitbra, Cityakuten den bästa serien ever och bugg skulle jag verkligen vilja lära mej bättre
Comment by Åsa — March 18, 2009 @ 8:27 pm