Vårsalongen var som vanligt, en hel del ganska kul (som filmversionen av Hamlet med råttor i alla rollerna), en del rätt snyggt och framför allt alldeles för många verk. Ingen kan ta in 200 helt olika tavlor, installationer och strukturer i ett enda svep. När man pratar med andra som varit där minns man alltid helt olika saker. Men det är också det roliga.
Efteråt fikadags. Blå porten var förstahandsvalet. Tyvärr inte bara för oss, utan för alla andra Liljevalchs-besökare också. Ljudvolymen fick oss att vända i dörren. Strosade vidare och hamnade på Hasselbackens brunch vilket visade sig vara en fullträff. Inte för att maten var så fantastisk. Den var god. Men för de vita dukarna, den lugna miljön och den ambitiösa och omtänksamma servitrisen. Man behöver lite ro som balans till Vårsalongens alla intryck.