Ett på natten hemma i vår egen säng, pigga som mörtar av kvardröjande jetlag, börjar vi sammanställa en lista på skillnader mellan USA och Sverige. Några av våra tydligaste observationer om det stora landet i väster:
- Den ytliga vänligheten. Främlingar på hotell, restauranger och tåg, ibland till och med på gatan, hälsar på oss och trevliga samtal uppstår. Den obligatoriska frågan var vi kommer ifrån får nästan alltid samma svar - Sverige, jag vill verkligen åka dit. Vi får också veta att vi bara kommer älksa de platser i USA som vi har kvar att besöka. Vår reaktion är viss misstänksamhet. Det är ju trevligt att folk är trevliga, men inte fan kan alla drömma om att åka till kalla Norden? Varför säger de det då? Och hur kan de veta att just vi kommer älska den där restaurangen/tågresan/San Fransisco? Vad vet de om oss? Fördelen är konversationerna. Nackdelen är den påklistrade positiviteten. Vad är det för fel på lite svensk skepsis ibland?
- Sötsaksintaget. Jag är en godistjej, och något vidare godisutbud är rätt svårt att hitta, vilket förvånar mig. Däremot finns sötsaker i alla andra lägen. Wienerbröd, fruktkakor, våfflor och syrop till frukost. Socker i läsk, iste, söta kaffedrycker och mikshakes. Rekordet är milkshaken "Big Apple". En halvliter blandad grädde och glass som visar sig innehålla en hel nedmixad äppelpaj, förstås från början rejält sötad även den. I snabbköpet ger vi nästan upp innan vi hittar det färska brödet mellan alla tårtor, muffins, donuts och kakor. Dessutom kan man få smält ost på nästan allt (inklusive äppelpaj) och allting från frukostomeletter till medelhavstallrik kommer in med pommes frites.
- Den omvända stadsplaneringen. I centrum finns nästan ingenting. Visserligen sedan tio år en gågata, vilket de är mycket stolta över. Men den innehåller bara billighetsaffärer (Office Depot!) och souvenirshoppar. Skyskrapor reser sig runt om. De omgivande gatorna är enkelriktade och fyrfiliga, och det är gott om tomma tomter mitt i miljonstaden. I flera dagar går vi omkring och letar efter själva stan innan vi blir upplysta om att alla fina butiker ligger i ett köpcentrum några miles bort. Vi åker dit. Det är som att hitta NK i Skärholmen. Urban Sprawl i praktiken. Vem vill bo i centrum när man kan slippa, och så länge man ändå kör bil överallt så är det viktigaste med en affär att den har bra parkeringsmöjligheter, inte att den är på promenadavstånd från arbetsplatser och kollektiva resecentra. De är i övrigt lite lätt chockade på hotellet att vi promenerar de tio minuterna ner till stan. Vi upplevde detta bara i Denver, men amerikaner vi pratat med försäkrade oss om att det var normal amerikansk stadsplanering.
- Det låga priset på arbetskraft har fördelar och nackdelar. Vi får massa service överallt. Konduktören bär våra väskor på tåget, bordsservering på snabbmatsställen, expediter i klädaffärer som hänger våra kläder i ett provrum åt oss, taxichaufförer som köper te åt oss. Mycket trevligt, men samtidigt en aning gnagande. För all denna servicepersonal är beroende av min välvilja. Om inte jag ger tillräckligt med dricks har de inte mat på bordet. Minimilönen för folk i dricksyrken är en tredjedel av den normala minimilönen. Jag läser "Nickled and Dimed" och får lite dålig smak i munnen.
Mycket mer finns att säga, men jag stannar nog där. Jag gillade verkligen vår resa. New York var spännade och lätt att ha trevligt i, Denver var mysigt och intressant, San Fransisco vackert och välkomnande. Men jag är inte säker på att jag gillade USA som helhet. Kanske åker jag tillbaka, men jag vill inte alls flytta dit.