Stockholm dagtid

Nu bär det av. Imorgon går flyget till USA för tre veckors semester med min älskade make. New York, Denver och San Fransisco. Jag längtar!

Vår senaste läsupplevelse i bokcirkeln har varit "För att lämna röstmeddelande tryck stjärna" av Bodil Malmsten. Det är det första jag läst av henne, och även om jag tyckte att språkbehandlingen var fantastisk och iakttagelserna träffsäkra så måste jag säga att jag hade väntat mig mer. Den gick inte riktigt in. Jag fick inte någon stark relation till karaktärerna. Jag funderar fortfarande mer på boken jag läste veckan innan. Inte har jag fallit för hennes hyllade blogg heller, men så är det ju, man har olika smak.

Däremot blir jag positivt överraskad när jag går till Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan för att inhandla nästa bokcirkelbok och upptäcker Bodil Malmsten i berättartagen. Akademibokhandelns författarträffar inträffar nästan varje vecka, mitt i butiken, vid fiket, det är bara att slå sig ner och lyssna. Jag funderar om jag borde lyssna på Bodil, nu när jag läst henne, men nöjer mig med känslan av att vara lite i händelsernas centrum. Det räcker att få stöta på en författare jag just läst.

Istället njuter jag av resten av den underbara Akademibokhandeln. Ställer frågor i informationen och får svar direkt. Letar upp boken jag tänkt köpa och hittar en till lika intressant i en stapel bredvid. Njuter av att läsa på lite baksidor. Har det framgått att jag älskar denna affär?

Det finns platser som känns nästan som hemma. Ställen där man har sina vanor och rutiner. Där man vet var man hittar det man behöver. Föräldrahemmet är en sådan plats. Svärföräldrarnas hus också. Lantstället förstås och några av vännerna. Plus Bergendals kursgård.

Här vet jag vad jag ska äta till frukost och vilken tid, var jag kan promenera och vad som är trevligast att göra den där timmen mellan kursens slut och middag. De senaste sju åren har jag varit här ett otal gånger, och jag fortsätter boka Bergendal när jag själv får bestämma. Att åka hit känns nästan som att komma hem.

Det har blivit mycket bio de senaste veckorna. Mina föräldrar på besök vill se den franska "En julberättelse" med Cathrine Deneuve som den cancersjuka modern som kallar hem alla sina barn till jul. Lite jobbigt kändes det när jag läste recensionen. Som att tillbringa två och en halv timme bland andras undertryckta konflikter.

Men jag hade fel. Det var inte alls jobbigt.Visserligen konfliktfyllt men inte undertryckt. Filmens familj talade om allt. Om moderns cancer. Om att ena barnbarnet blivit intaget på psyket. Om att mamman inte tyckte om alla sina barn. Oerhört befriande och ganska skönt att se. De hade visserligen krångliga relationer med varandra, men de var ute i det öppna. Motsatsen till en Norénjul.

Om mindre än två veckor ska vi på semester, mer än tre veckor i New York, Denver och San Fransisco. Just nu är det svårt att ha fokus på så mycket annat, på jobb eller alla andras jul i Sverige, när min ska vara i USA. Jag funderar på vad jag ska ta med mig, vad jag vill göra och vilken reselektyr jag ska ha. Äntligen snart semester!

På under en timme köper jag julklappar till hela min familj, trots lönelördag och fullt på stan. Jag är full av förundran och fortfarande i chock. Framgångsfaktorer: Viss planering, NK:s breda sortiment och en hel del tur.