Det är inte lätt att hitta mysiga lunchställen i city. De flesta är för bullriga eller har trista standardmenyer. Men så går vi runt hörnet till Lilla Cafét på Klara Norra Kyrkogatan och det visar sig att de har bytt ägare och gått ifrån gängse caféstandard (paj, paj, paj, sallad och nachotallrik). Istället är det nu vita dukar och lunch med efterrätt, till hyfsat pris dessutom. Just denna dag är det köttbullar med lingon, ganska standard, men det vägs upp av efterrätten som är en liten hallonmarängbakelse.
Nöjda beställer vi och slår oss ner. Då visar sig de logistiska bristerna. Glasen är slut. Likaså besticken. En gaffel får vi att dela på. Ägaren ursäktar sig och skäms, och jag tänker att det nog är barnsjukdomar och inget att vara irriterad över. Men så säger han "Man vet aldrig hur många lunchgäster det kommer. Det kan vara femton eller fyrtio, och vi har bara trettio bestick." Om det kan komma fyrtio gäster kanske man ska ha femtio bestick, tycker jag i alla fall. Men så långt hade inte han tänkt.
Vår mat var god när den väl kom, med nästan tio minuters mellanrum för mig och min vän. Hallonbakelsen var perfekt. Jag måste ge dem en ny chans. Men har de inte köpt nya bestick till dess så ger jag nog upp.