Stockholm dagtid

Jag fikar med en vän och vi pratar om paradis. Om att inte behöva flyga iväg över hela jordklotet för att hitta sitt paradis, utan kunna hitta det i vardagen. När jag ska försöka skriva om det låter det banalt och klyschigt, som att umgås med vännerna, ta tid i vardagen, sänka ambitionerna och uppskatta det man har. Skulle kunna stå i vilken damtidning som helst. Men ändå tycker jag att det är ganska sant. Kanske är det allra svåraste att stå för att man inte alls har lust att åka till Afrika utan är alldeles nöjd i sin egen trädgård, på sitt stammisfik eller på promenad i sin egen stadsdel.