Efter lite mer än en vecka på landet kommer vi på, maken och jag, att vi aldrig förut varit på samma ställe mer än en vecka. Förutom hemma förstås. Visst har vi gjort längre resor än så, men då har vi rest runt, någon vecka här, några dagar där. Men aldrig flera veckor på samma ställe. Någon gång ska vara den första och denna gången slog vi rekordet med besked - vi var på landet tre veckor.
Många saker gjorde vi. Cykelutflykter, påbörjad invändig renovering, stenmursbygge, rensning av land, glassätning, bakning, umgänge med gäster, solning, målning, slusspaning, gräl med takläggare, promenader och radiolyssnande. Många saker gjorde vi inte. Främst TV-tittande och stressning, och en massa trädgårdsarbete som nog inte var så viktigt.
När vi åker hem känns tiden som att den har varit både kort och lång. Kort för att det är en vecka vi brukar vara någonstans och därmed hinna med flera anhalter på semestern, inte bara ett ställe. Lång för att det kändes som vi hade gjort så många olika saker där, för att det kändes som en evighet sedan vi rev spaljen eller var med Åsa och Jonas till Söderköping, trots att det var under samma semester. Men nästa år vill jag nog dela upp det lite ändå. Jag ska tänka på saken.
Nu bär det av till landet i några veckor, och även om jag på modernt vis fixat dit mobilt bredband så är viss bloggtorka att vänta. Bland annat eftersom det mobila bredbandet bara funkar utomhus, och är det utomhusväder så finns roligare saker att göra. Trevlig sommar på er!
I onsdags eftermiddag förvånade jag mig själv storligen genom att komma ut från HM med två par shorts inhandlade. Det är några år och några kilo sedan jag sist bar shorts, och jag har haft bilden av att det absolut inte går att se bra ut i dem om man inte är modellsmal. Samtidigt är det ganska praktiskt på sommaren.
Även om jag oftast föredrar kjol och klänning så bestämde jag mig för att ge shortsen en chans, så jag gick och provade fem-sex olika par. Till min stora förvåning såg jag helt OK ut i flera av dem, trots att de var nog så korta. Jag som trodde på bikinikris i provrummet. Kanske var jag på alltför bra humör, kanske håller jag äntligen på att lämna det magra kroppsidealet bakom mig. Eller så är det bara att mitt stuginköp på landet har gjort mig så mycket folkligare.
HM är bra i dessa lägen, när man ska försöka vidga sina vyer. Det blir inte så dyrt, och då blir inte beslutet så stort. Nu har jag köpt dem i alla fall. Vi får väl se om jag också kommer att använda dem. På landet, till att börja med.
Jag fikar med en vän och vi pratar om paradis. Om att inte behöva flyga iväg över hela jordklotet för att hitta sitt paradis, utan kunna hitta det i vardagen. När jag ska försöka skriva om det låter det banalt och klyschigt, som att umgås med vännerna, ta tid i vardagen, sänka ambitionerna och uppskatta det man har. Skulle kunna stå i vilken damtidning som helst. Men ändå tycker jag att det är ganska sant. Kanske är det allra svåraste att stå för att man inte alls har lust att åka till Afrika utan är alldeles nöjd i sin egen trädgård, på sitt stammisfik eller på promenad i sin egen stadsdel.
