Efter fyra dagar i Vilnius har jag lärt mig att Nordens gränser flyttas österut. Nästan hela näringslivet består av skandinaviska företag. Nordea, SEB, Danske Bank och Swedbank har kontor i vartenda gathörn. Kläder kan man handla på Lindex. Och priserna är nästan på svensk nivå. Fast inte lönerna förstås.
Vi träffar en parlamentsledamot, ordföranden för arbetsmarknadsutskottet, och jag frågar hur de svenska företagen sköter sig. Ganska bra jämfört med de inhemska, är svaret. Men när de har varit här några år anpassar de sig, säger han, och blir lika illa som de från början litauiska. Till exempel har SEB sparkat massa äldre och istället anställt unga med lägre löner.
Jag känner mer släktskap än jag trodde att jag skulle göra. Och mer ansvar att sätta press på våra svenska företag.