I februari för nio år sedan befann jag mig på resande fot på Nya Zeeland. Jag höll på att avsluta mina universitetsstudier, och i linje med modern tradition skulle jag göra en luffarresa med en vän innan dess. På Nya Zeeland fick kontakt med en trevlig familj i Christchurch som guidade oss till lokala sevärdheter. Bland annat tog de med oss till Christchurchs uthamn, Lyttelton.
Lyttelton var ett mycket litet samhälle med en sevärdhet: Tidsbollstationen, som enligt föreståndaren var en av fem fortfarande fungerande i världen. Jag är förresten inte helt säker på termen tidsboll, men det heter time ball på engelska i alla fall.
Innan förekomsten av atom- och satellitstyrda klockor hade varje hamnstad en tidsboll. Varje dygn, klockan 12.00 GMT i alla hamnstäder världen över, släpptes den stora bollen ned längs en högt placerad påle. Detta skulle kunna ses över hela hamnen, och ge möjlighet att synkronisera alla skeppsklockor. På havet var tiden viktig. Skulle man använda sextanten eller segla efter stjärnorna måste man veta vad klockan var, eftersom jorden roterar så att både sol och stjärnor rör sig över dygnet. Tidsbollstationer går fortfarande att se i många hamnstäder. Den brukar se ut som ett stort kors, med en flagga på vardera arm och en boll vid korsets fot.
Inget av detta visste jag innan jag besökte Lyttelton, men jag minns det än. Och idag, på en filt på Kastellholmen blev jag påmind. Klockan 12.00 GMT, 13.00 svensk tid, såg jag den stockholmska tidsbollen falla ned längs sin påle högt uppe på Söder. En länk bakåt till sjömän genom tiderna och min egen backpackerresa.