Det finns inget som jag tycker är så urbant som en sky bar. En himmelbar. Där man står på hög höjd och ser ut över motorleder och gator, över huskroppar och människokroppar. Tillsammans med andra människor trängs jag i ett begränsat utrymme. Stadens intimitet. Samtidigt, oceaner av tom luft utanför fönstret. Stadens anonymitet.
Uppifrån är staden en helhet. Bilarna rör sig välordnat längs gatorna. Husen står i prydliga rader och visar upp sina oaser till innergårdar. Ljuden når inte upp. Jag tycker att det är skönt att vara på avstånd, ovanför staden, men vill ändå vara en del av den. Kvällen när vi testar nya baren i Skatteskrapan "och himlen därtill" ligger dessutom ett dis som en softad lins. Jag skymtar mitt hus.