Jag tycker verkligen om att gå på museum. Stämningen, lokalerna och ofta utställningarna. Gillar att ta mig tid till att göra något så avspänt och onödigt. Men ändå börjar jag alltid gäspa efter en timme. Det finns en väldigt tydlig gräns för vad jag orkar ta till mig.
Som på Vårsalongen igår. Kul utställning, varierat. En del saker jag gillade, mycket jag inte gillade och som bonus en hel del intressanta människor att titta på. Installationerna gillade jag bäst. Som sex stolar i våldsam pardans, där tre av dem svingade de andra tre i luften. Eller strumporna på ett streck som när jag kom närmare visade sig vara gjorda av gjutet glas.
Halvvägs igenom sitter gäspningen i käklederna och jag har inte lust att se fler konstverk. Som tur är delas den upplevelsen av min vän som ger ser utställningen med. Men ändå känner jag en lätt skuldkänsla mot de konstnärer vars verk jag inte orkar se. Om jag fick bestämma skulle utställningarna vara mindre och årskort finnas på museerna.