Sällskapsspel är månadens förströelse. Fia, Trivial Pursuit, Nostalgispelet, Skitgubbe, Stockholmsspelet, När & Fjärran och min favorit Alfapet. Vi spelar hemma med varandra och vi spelar när vi har besök. Framåt lördageftermiddagen utmanar jag min man på TP. Det är vågat. Inte nog med att han är allmänbildad, han har läst massa poäng i både historia och litteraturhistora och där jag alltid svarar Karl den tolfte och Nils Ferlin så kan han klämma i med det rätta svaret. Men det är ju kul att spela ändå. Och jag är ingen dålig förlorare, jag kan acceptera att han kan mer. Hittills har jag bara vunnit en gång i TP över maken.
Det otroliga händer. Efter en trög start har jag fantastiskt flyt. Jag svarar rätt på fråga efter fråga och har lite lagom tur. Jag vinner! Och jag är inte lika duktig segrare som förlorare. Som segrare solar jag mig i glansen och påpekar gång på gång hur fantastisk jag är. Men det får han ta. Det är trots allt inte så ofta som jag vinner. Inte i TP i alla fall. I Alfapet däremot, där är jag lysande.