I år har jag förstått varför det heter julstök. Det tar lika lång tid att städa undan efter varje julsyssla, som att göra den. Bakar en pepparkaksfyr (ungefär i alla fall, proportionerna blir inte riktigt som på ritningen) och det är mjöl och deg i halva köket. Plockar fram kortlådan för att göra julkortspyssel och får små pappersbitar överallt. I bland längtar även jag, som annars hyllar kompaktboendet, till ett stort hus med extra pysselrum. Jag vet knappt var jag ska göra av lådan som elljusstaken brukar stå i.
Mitt i natten blir det extrastök. Jag vaknar 02.34 av ett brak. Ute i vardagsrummet har översta våningen på pepparkaksfyren kollapsat. Pepparkakspelarna klarade inte tyngden av det nonstoptäckta taket. Nonstop, kristyr och pepparkakssmul ligger spridda över golvet.
Jag går och lägger mig igen utan att ha städat förstås, det kan vänta till morgonen. Tar en liten stund att att somna om. Man blir uppe i varv av en nattlig pepparkakskollaps. Då märker jag det: Min man har inte ens vaknat. Inte mycket att lita till om tjuvar skulle tassa in, säger jag till honom på morgonen. Vad ska man då ha en karl till? Han erbjuder sig generöst att skiljas, men jag passar. Det är ändå rätt osannolikt med nattliga tjuvar bakom en säkerhetsdörr i en tvåa. Dessutom har han gott om andra fördelar.