Stockholm dagtid

Vissa veckor är fulla av händelser värda att blogga om. En kurs jag håller där kursdeltagarna går ut och köper mig en medalj. En nostalgisk utflykt till min studenttids Uppsala. Ett hus jag nästan köper, i tanken inreder, men sedan ändå bestämmer mig att jag inte är redo för. En utflykt till Herrljunga, en av få västsvenska städer jag aldrig innan besökt. Varje sak värd att skriva ett inlägg om. Men det kräver sin reflektionstid.

Varje inlägg ska ha en vinkel, det är mitt baskrav. Och reflektionstiden har inte funnits där. Den som fanns gick åt till att inte köpa ett hus. Däremellan hade jag mest bara trevligt. Då kan man tåla att det inte blir något bloggat på tio dagar.

Jag har länge velat vara med i en bokcirkel. Jag tycker att det känns som den perfekta blandningen av hemtrevligt och intellektuellt. Och en förevändning att på lite mer regelbunden basis träffa trevliga människor. Kanske få nya vänner. Men åren går och ingen har bjudit in mig till någon bokcirkel så till slut insåg jag att det hängde på mig. Ska det bli någon bokcirkel så får jag starta en.

Här finns utrymme för att bli bitter och sur och tänka fan att man alltid måste ta ansvar för allt själv. Hade min energi varit låg så hade jag kanske tänkt så. Men min energi är är hög, så jag tänkte istället kul att jag får bestämma och bjuda in de jag vill och välja bok själv.

Jag skickade ut en liten trevare på mail. Höll tummarna för att åtminstone tre skulle vilja vara med. Men det visade sig att vi hade en själarnas gemenskap. Majoriteten av mina vänner hade själva känt som jag. Att det skulle vara trevligt att vara med i en bokcirkel. Att någon snart borde bjuda in dem. Jag fick mail på mail som löd "äntligen".

Torsdag om två veckor börjar vi. Jag har redan valt boken, men den är hemlig än så länge. Det ska bli spännande att se hur det går.

Jag tycker inte om otäcka filmer. Inga skräckfilmer eller thillers framför mina ögon. Helst ska det inte vara alltför spännande. Och om det är spännande vill jag veta slutet innan. Filmen som medium ligger för nära mina känslor. De går rakt in. Jag har inget filter mot läskighet. Ser inte ens på nyheterna.

Det positiva är att bra saker också går rakt in. Rara, vackra, varma filmer får mig att le i flera dagar. Därför är jag alltid på jakt efter dem. Det är inte lätt att göra sådana filmer. Blir lätt sötslisk, eller Adam Sandler-töntigt i Hollywood. Brittiskt är bättre. Eller franskt.

Som den fantastiska "Tillsammans är man mindre ensam". Ren kärlek i snygg fransk förpackning. Inte okomplicerad men så varm. Jag vill också flytta till Paris och bo med nya vänner i en stor gammal våning. Åka på utflykter i hyrbilen med mina kära. Vänta nu, det var ju vad jag gjorde i helgen.  

Jag är en ganska aktiv person. Gör oftast det jag har lust att göra. Och har sett väldigt mycket av Stockholm. Men ändå har jag haft några saker på min lista som inte blivit av. Kvällssaker, och jag är mer en dagmänniska.

Sedan jag flyttade hit för snart tio år sedan har jag tänkt gå på Fasching. Sedan de öppnade och jag läste om dem i På Stan har jag tänkt gå på Inferno. Sedan jag promenerade förbi för ett år sedan har jag tänkt gå på Underbara bar. När det gäller barer och uteställen är mitt initialmotstånd större än mycket annat. Restauranger, muséer, föreställningar och uställningar blir av. Men där vet jag att jag behärskar koderna.

Den senaste månaden har det blivit av. Jag har varit på alla tre. Druckit en fredagsdrink efter jobbet på både Underbara och Inferno. Lika trevligt på båda ställena. Och igår, ätit middag och lyssnat på en jazztrio på Fasching. Precis lika mysigt som jag föreställt mig. Nästa gång ska jag inte vänta lika länge.

Min frisör är väldigt vacker och mycket tyst. Hon svarar artigt på tilltal men för inga samtal. Skönt när man är där flera timmar i sträck, som igår när jag permanentade mig. Jag sitter tyst, tittar i spegeln eller en tidning, medan hon rullar och rullar. Det tar över en timme att rulla upp allt hår.

Efteråt är det som att titta in genom ugnsluckan när man bakar. Från början är håret platt och vått. Allt eftersom hon blåser växer håret. Precis som en limpa i ugnen.

Det här inlägget kommer vara obegripligt för er som aldrig sett Gilmore Girls.

Jag är rädd för att jag har gjort Stars Hollows av Grytgöl. Grytgöl är en ort i Östergötland, Finspångs kommun, med 300 innevånare och ett intressant hus till salu. Vi ska åka och titta till helgen. Innan dess gör jag research om orten.

Fakta om Grytgöl: Varje midsommar anordnar de en karneval med samhällssatiriska vagnar. Det finns en liten föreningsbio som visar film några gånger i månaden. Mitt i samhället ligger herrgården. Idrottsföreningen har en aktiv varpa-sektion. I folkets park kan man spela på chokladhjul.

Allt detta på 300 innevånare. Visst är det lite Stars Hollow! Även om det tyvärr är lite för litet för ett pannkaksrestaurang och en antikaffär. Men närlivs ska i alla fall finnas, och det är inte så illa pinkat på landet.

Risken är att jag blir grymt besviken när vi kommer dit. 

I min ungdom var jag en riktig naturmänniska. Ute och vandrade med scouterna nästan varenda helg. Som vuxen har jag legat av mig lite, men det är fortfarande skönt att komma ut då och då. Fast svårare när man har flyttat till en ny stad där man inte har någon koppling till naturen runt omkring. Visst finns det kartor att köpa och leder att gå, men det är svårt att se på kartan var det kommer vara vackert. Man behöver förstahandserfarenhet.

Därför anmäler jag mig och maken till en söndagsvandring med Friskis & Svettis. Få komma ut och se en ny bit natur som någon annan har valt ut som sevärd.

På söndag morgon samlas vi vid Slussen för att ta en buss till Gustavsberg. Spanar på de andra bussresenärerna, försöker lura ut hur många som hör till vår grupp. De flesta visar det sig så småningom. Över trettio stycken kliver av på samma hållplats, där ledaren presenterar sig. Hon ger lite kort information och älgar sedan iväg med sjumilakliv. Rejält högt tempo även för mig som är gåvan. Jag hinner knappt se vad vi passerar.

Efteråt har vi utvärdering jag och maken, båda gamla scoutledare, och noterar alla fel hon gjort som ledare för en grupp ute i naturen. Vi tycker båda att tempot var högt, men konstaterar att eftersom ledaren inte ens berättade om syftet (motion eller naturupplevelse?) så kan vi inte bedöma om det var medvetet eller inte. Ytterligare massa småfel hamnar på vår mentala lista som vi snabbt sammanställer efter åratal av scoutledarskap att jämföra mot. Det hade varit trevligare att ta promenaden själva, men då hade vi väl inte kommit ut.

Vi konstaterar att vi måste gå på någon mer vandring för att se om det var ledaren eller Friskis & Svettis det var fel på.