Varje gång är det lika svårt. Ska man ta sitt traditionella val eller ska man pröva en ny pizzasort? Man vill ju vara spännande och varierad, men samtidigt inte riskera få något äckligt.
I mitt fall är det traditionella valet en Capriciosa med extra kronärtsskocka eller, på mitt stamställe, en Bresaola med extra kronärtsskocka. Några andra har jag valt ibland, mest vegetariska varianter, men ofta håller jag mig till mina klassiska val. Inte så överraskande. Säkert spel. Så att man inte beställer något med bernaisesås (totalt otippat val för mig) och sedan inte ens vill äta den.
Lösningen på pizzaproblemet är meze. Lika gott, aningen mindre mättat fett och framför allt, man får välja flera saker! Tar man sex rätter på två så kan man satsa på några säkra kort (Haloumi, spenatpirogerna, kronärtsskocka (alltid!), baba ganoush) och några lite mer vågade. Fast de friterade grodlåren som fanns på menyn vid gårdagens restaurangbesök var ett alltför stort steg.