För tio år sedan, när jag fortfarande studerade, tyckte jag att det var fantastiskt bara att gå på restaurang. Maten smakade alltid gott, och jag var alltid nöjd. Mina krav var inte så höga. Att få mat tillagad utifrån ett genomtänkt recept var tämligen tillfredsställande för mig som brukade improvisera pastasåser med varierande resultat.
Numera har jag en mer planerad vardagskosthållning, och dessutom går jag på restaurang några gånger per månad. Mina krav har höjts. Jag blir inte alltid nöjd längre, och framför allt är det alltmer sällsynt att jag äter något som jag tycker är riktigt gott. Det har sitt pris att få bättre vanor. Man blir mer och mer kräsen. Men jag har inte lust att leva i säck och aska för att bli positivt överraskad av en kokt potatis. Oftast är ju restaurangbesöken prisvärda och trevliga. Men inte längre fantastiska.
Kanske är det därför ännu större när jag stöter på något som verkligen är sanslöst gott. Som förrätten jag åt på Rival igår. Färsk kronärtsskocka med ajvar och citrondressing. Kronärsskocka är en underbar råvara som alltför få restauranger bryr sig om att tillaga, så bara att se den på menyn piggade upp mig. Och denna var perfekt kokt, med rätt tillbehör. Jag kommer vara glad över den i flera dagar.