Mörkt och regnigt och jag ska promenera till en vän för att äta middag. Perfekt tillfälle att inviga förra årets tokiga internetköp.
Det var förra vintern. Jag hade hittat ett paraply på nätet. Inte vilket paraply som helst, utan ett med en liten lampa uppe i kupolen. Ett paraply som låter bäraren gå i en ljussfär. Perfekt för regniga höstkvällar tänkte jag.
Företaget låg i USA och sålde egentligen inte i Europa, men efter lite övertalning gick de med på att skicka mig paraplyt. Det kom med ett specialbud till jobbet. Dyrt. Dyrare än vad som är vettigt att betala för ett paraply. Men andra lägger ju pengar på så mycket annat som inte är vettigt i mina ögon, som vodka och motorcyklar, så då kan väl jag få köpa dyra paraplyer.
Packade upp mitt paraply och stoppade i batterier. Och det fungerade inte. Vände batterierna på andra hållet. Det hjälpte inte heller. Nu kändes köpet inte lika vettigt och jag blev arg och ställde in det i en garderob.
Tog fram paraplyet några månader senare när ilskan hade lagt sig. Tänkte att det är säkert bara glapp någonstans och jag är ganska teknisk så jag monterade isär hela mekanismen. Hittade inget glapp. Då säger maken "vad är det här för något" om en liten påse med bubbelplast i. Jag visste inte, så vi öppnade den. Det visade sig vara glödlampan. Det som jag hade tolkat som en ultramodern lampa var bara själva sockeln för en högst traditionell liten glödlampa.
Nu funkade äntligen mitt paraply! Men den mörka och regniga säsongen var över. Därför har det inte blivit ordetligt invigt förrän nu, nästan ett år efteråt. I stövlar och med lysande paraply promenerade jag genom höstvädret och kände mig perfekt anpassad. Lös upp tillvaron.